STEN; EN SAMISK TYCKARE

Äganderätten för samer till sina förfäders egendom är en fråga som följer varje regering i

all framtid om den inte kraftfullt medverkar till att svensk lag tillsammans med internationell

rätt via domstolarna faktiskt ska verka till rättvis handläggning av alla återvinningsmål som

nu och i framtiden är och kommer till avgörande.

Just nu är 9 återvinningsmål i domstolarna för handläggning och många fler är på väg. Man

behöver väl knappast påtala att med ytterligare ett hundratal tvistemål, så kommer formligen

sprängs tingsrätternas förmåga att handlägga en sådan mängd tvistemål. Vad vi talar om är

en femtedel eller sjättedel av Sveriges landyta.

Sammanfattning av bakgrund

Den officiella historiebeskrivning, som lämnas i 1922 års utredning (SOU 1922:10) och av

1883 års s.k.lappkommitté rörande fjällbefolkningens markinnehav kan inte hållas trovärdig.

Det förhöll sig inte så, att Staten alltsedan 1683 års skogsordning fortlöpande verkat för att

”sänka” lappskattelandens rättsliga status, som man påstår i 1922 års utredning.

Tvärtom kvarstod lappskattelanden alltjämt som rättsligt respekterade jordeboksenheter

enligt 1695 års grundskatteordningg ännu i tiden för 1825 års specialjordebok.

Också på regeringsnivå slogs senare fast, att jordeboksförd skattefjällsegendom i Jämtlands

län skulle erhålla marker motsvarande fullsuttenhet genom 1841 års s.k. skattefjällsbrev.

Först 1850 påbjöd ett regeringsbeslut – avvittringsstadgan för Lule Lappmark – en

manipulation av rådande jordeboksordning så, att skattelandsegendom påstods sakna

status som jordeboksenheter.

Först med 1873 års avvittringsstadga lades dock grunden för en bestående besittnings-

rubbning genom överföring av skattelandsegendom under statlig förvaltning i form av

nybildade förvaltningsobjekt på skattelandsegendom som betecknades som kronoparker

och överloppsmarker.

Förfarandet innebar vidare, att skattelandsegendom inte registrerades i de lagfarts- och

inteckningsböcker som upprättades 1875 och ej heller medtogs i det jordregister, som

1908 övertog jordebokföringens roll som registreringsinstrument rörande fastighets

Beståndet på landet.

Med detta som en liten bakgrund vill jag fästa uppmärksamheten på vad tidigare regimer

i Sverige har företagit sig, därav av S-märkta under 70 år.

Norrlands inland har idag avlövats nästan på alla rättsvårdande resurser såsom; tingsrätter och poliser. Vad händer med ytterligare ett hundratal tvistemål – ja kanske ett tusental på kort tid.

Ett annat problem i samband med detta, som med all säkerhet dyker upp är övrig brottslighet

såsom hot, misshandel, utpressning m. m.

Andra bekymmer som just nu pågår och kommer med all sannolikhet att accelera är annan

näringsverksamhet, utredningar som vi ättlingar till ursprungliga skattelappar inte har något

inflytande över idag, men som vi senare kommer att ha. Mycket av detta, som har tillkommit

utan vår medverkan riskerar att bli kraftigt ifrågasatt och störningar uppstår.

Många, ja kanske alla utredningar är vad jag förstår olagliga enligt grundlag och får

egentligen inte bedrivas då de är störande på pågående rättsmål.

Lappkodicillen från 1751 är fullt gällande från den 1:a maj i Sverige som ersätter renbetes-

konventionen med Norge. Lappkodicillen är fullt tillämplig på oss som hävdar återvinning

av lappskattelanden, eftersom den avser våra förfäders rättigheter. Vad som inte framkommer i informationen från jordbruksdepartementet är också att våra förfäder faktiskt hade lappskatteland i Norge utmed fjordar och på fjällområdena där. Våra förfäder hade en fullt

fungerande brukningsdel i Norge. Detta framgår ur skattelängder etc. från den tiden.

Sten Söderhagen

<!-- Bloggtoppen.se --> <a href="http://www.bloggtoppen.se/"><img border="0" src="http://www.bloggtoppen.se/tracker.php?do=in&id=9102" alt="Bloggtoppen.se" /></a> <!-- /Bloggtoppen.se -->